Framhoppning: Zäta var överallt och ingen stans, jag hade ingen koll och det gick allmänd dåligt. Zäta rev eller halvstannade på varenda hinder, dock var det ju mitt fel. Efter att ha hoppat oxern några gånger så funderade jag ärligt på att stryka mig men blev övertalad att iallfall hoppa några hinder.

 

Banan: Jag började rida lite mer och Zäta skötte allt superbra! Han räddade flera situationer, vilket gjorde att vi blev felfria! :D Det känndes så hilmla skönt att det gick så bra, även om det gick lite fort.